söndag 17 november 2013

Borde han förstått att hon inte ville ha sex?

Under flera år har den s.k. samtyckesfrågan diskuterats inom ramen för sexualbrottslagsstiftningen. Konkret handlar det om att båda parter i en sexuell handling ska vara överens om att de vill ha sex med varandra och just då.

Detta kom att bli en av de frågor jag engagerade mig mycket i under mina år som riksdagsledamot. Bakgrunden var mitt ledamotskap i 1998 års sexualbrottskommitté med uppgift att göra en översyn av sexualbrottslagstiftningen. Alla i kommittén var överens om att påtvingat sex är en kränkning av den som inte vill. Men hur skulle det göras tydligt i lagstiftningen? Vi hade ingen bra lösning när sexualbrottsutredningen presenterades 2001.

Vi var oroliga för att ett uttryckligt samtyckeskrav skulle komma att fokuseras på brottsoffret, d v s vanligen kvinnan. Hade hon uppträtt utmanande, hade hon gett mannen som hon sedan anmälde för våldtäkt intryck av att hon ville?

Debatten om krav på samtycke har fortsatt, bl.a. genom professor emerita i straffrätt, Madeleine Lejonhufvud och flera kvinnoorganisationer. Motioner har väckts i riksdagen och en statlig utredare fick i uppdrag att komma med förslag.

Jag har inte sett några bra förslag förrän mitt eget politiska kvinnoförbund Liberala Kvinnor vid Folkpartiets landsmöte i Västerås under helgen lanserade ett motion om innebär att även om kvinnan
inte gör helt klart att hon inte ville, dvs inte samtyckt, så ska mannen ändå kunna dömas för våldtäkt om han borde insett att hon inte ville. Det skulle kunna ses som en form av egenmäktigt förfarande.

Glädjande nog bifölls Liberala Kvinnor kloka förslag. Det är oklart om detta skulle  påverka domstolarnas dömande i våldtäktsmål. Men som det påpekades i debatten, lagstiftning har också en normerande betydelse. Man drog paralleller med barnaga som förbjöds 1979 och lett till att föräldrar i allmänhet inte agar sina barn.

Ett nej ska vara ett nej.

1 kommentar:

  1. Att jämställa debatten om våldtäkt med ett egenmäktigt förfarande var nog det dummaste och mest halsbrytande jag någonsin sett. Egenmäktigt förfarande är ett brott som avser lösören och liknande egendom. Är då alltså kvinnan ett lösöre eller annan sådan egendom? Förslaget du hänvisar till innebär också att våldtäktsansvar skulle utdömas redan vid oaktsamhet. Skulle denna förändring då föranleda en lindring av straffvärdet, eller ska oaktsamma brott straffas lika hårt som ett uppsåtligt? Att ett nej betyder ett nej är redan idag klarlagt bl.a. genom NJA 1988 s. 40. Du läste väl detta rättsfall innan du som politiker uttalade dig i frågan? Eller?

    SvaraRadera